Poison

I knew an angel from above,
An angel from above,
I wish he's just couldn't get enough,

The angel from above,
Were flying hand in hand,
You are from heaven sent,
The angel from above,
An angel from above.

Angel, angel, my angel from above.
Ooh angel, angel from above.

Efter en stel helg ska jag iväg och flumma lite. Måste få känna glädje.

Jag tänker tillbaks när jag och min vän var 12 år. Just då var det väldigt populärt att köra anden i glaset. Min mamma hade fyllt år och skulle ha kalas för släkt och vänner. Jag och min vän hade planerat att använda oss av den tomma övervåningen när kalaset pågick. Vi hade även bestämt att vi inte skulle berätta för någon att vi tänkt köra anden i glaset. Vi visste att de flesta är emot de.

Vi satt inne i mitt rum där vi fixade och donade med spelplanen. Spelplanen var klar, glaset hämtad, ljuset var tänt, rummet var släckt och allt var på sin plats. Första frågan ställdes tyst så att ingen kunde höra. Efter en kort stund märker vi att glaset rör på sig. Vi båda kollade förvårnat på varandra och frågade samtidigt om det var den andra som rörde glaset. Det var det inte. Spänningen steg. Vi fortsatte med "leken". Vi ställde frågor, glaset rörde sig och vi fick svar på våra frågor. Ingen visste vad vi ställde för fråga så det kunde knappats vart någon utav oss som rörde det.

Vi var tvugna att avbryta leken efter att min mosters man trillade ur sin rullstol med bältet på. Vi blev iskalla i våra kroppar och sprang ner för att se vad som hade hänt. Rullstolen stod upp som vanligt och han låg nere på marken med blodigt ansikte. Ambulansen kom och hämtade honom. Jag kände skuld och började fundera på om jag eller min vän hade gjort anden arg. Ambulansen hämtade honom och jag sprang upp till övervåningen. Jag frågade anden med panik om han skulle klara sig. Fortfarande kan jag komma ihåg att han svarade "Det är lugnt". Jag minns lugnet, blåste ut ljuset, tog bort spelplanen, tände lampan och gick därifrån.
Min vän och jag sa att vi aldrig mer skulle spela anden i glaset något mer.

Vi gjorde fel. Det man måste göra om man ska avsluta spelet är att fråga anden om det är okej. Vi gjorde aldrig det, utan bara packade ihop. Det sägs att anden stannar kvar i huset/lägenheten om man inte avlutar spelet riktigt. Skulle man fråga anden om man får avsluta spelet och han säger nej, blir man tvungen att fortsätta.

Jag minns att efter den dagen vi hade spelat de spelet, har jag alltid tyckt att det har spökat vid min omgivning inne i lägenheten.
En grej är när jag hade gjort mitt behov på toa. (nr ett) Innan jag skulle spola knäppte jag mina byxor, medans jag knäppte byxorna stängs toalocket. Spaken för taletten dras upp och spolar toaletten, utan att jag gjort. Otroligt men sant.

Jag har vänner där de även gjorde misstaget att bara avbryta spelet utan att fråga. En utav mina vänner spökade det med för efter han hade spelat spelet. Om jag minns rätt kunde han se en skugga gå förbi ett antal gånger och höra steg.

Min mammas väninna och jag satt och pratade en dag. Vi kom in på samtalet spöken och slank in på anden i glaset. Hon varnade mig att jag aldrig skulle köra den leken. Jag berättade att jag redan hade gjort de. Hon blev kritvit i ansiktet och berättade att det var det hemskaste hon gjort. Hon vägrade berätta vad som hände den kvällen. Det var nog lika bra det eftersom jag är väldigt lättskrämd. Hon sa även med att det man gör när man spelar anden i glaset är att man kontaktar de onda andarna.

Finns det någon annan som har kört anden i glaset, hände det märkliga grejer?

Anden i glaset är något jag tycker är väldigt intressant. Jag gillar mystik.

Avslappning eller lugn aktivitet rekommenderas efter användningen för att inte störa den frigjorda energin.

Shakti ger ny energi och kvick återhämtning i pauser på t.ex. arbetet, du blir mindre stressad och effektivare i arbetet.

Vi rekommenderar daglig användning av Shaktimattan för att få optimal effekt. Precis som vid all annan träning så krävs regelbundenhet för att ge bästa resultat. Då kan djupgående stress och spänningar försvinna, och du blir permanent djupare avslappnad.

Idag har jag kollat i affärer efter kläder men självklart hittar jag inget. Jag önskar att vi hade affären New Yorker. Den affären blir jag glad över. Nex Yorker är som Gina Tricot fast bättre. De har snyggare stil och ett bra pris på kläderna.

Efter många om och men när jag vandrandes igenom alla butiker hittade jag två stycken Neon-Färgade nagellack. Jag har funderat innan på att köpa sånt men det har aldrig blivit av, eftersom jag blev så besviken på att jag inte hittade något fick jag trösta mig på nagellack. Nu har även mina naglar växt ut och blivit långa och fina fast längre ska det bli.

När det händer saker och ting så går livet vidare varken sig man vill eller ej, och det är ju faktiskt riktigt bra. Fast varför är det så?

Tänk dig att du går in köket och ser att det finns kaffe kvar. Du häller upp en kopp och sedan dricker du ur det och märker
att kaffet är kallt. Du blir äcklad och spottar ut det men ditt liv går vidare.

Det är lika dant om man förväntar sig något och det inte blir som man har tänkt sig så går livet vidare då också.

Hon, han, det och vi anser jag som neutrala ord. Ord som kan vem som helst.  Använder man det för att man skäms över personen/personerna?

Det är väldigt lätt som människa att få för sig att en annan människa är bra.
När en människa har bevisat motsatsen är det väldigt lätt att man fortfarande står kvar vid personens sida för att se om det bara var något tillfälligt. Senar upptäcker man en annan sida av människan och dum som man är inbillar man sig att det är en sida som inte kommer att upprepas från personen igen. Klart vill man inte bygga på en ny bild av människan som man inte hade från början.

Människan gör flera tabbar. Dum som man är förlåter man. Återigen tror man att de bara var något tillfälligt och inbillar sig att människan förtjänar ytterligare en chans för att bevisa att den är bra, man vill ju att den första bilden som man bildade ska stämma, inte den nya.

Det har hunnit gå ett tag utnyttjar människan den andras godtrohet. Människan tror att det är okej att uppföra sig så som den själv vill och tar för givet att man ska stå kvar vid dens sida om och om igen. Tillslut ger man upp.

Ska man sluta med att vara godtrogen eller finns det en gräns till hur godtrogen man få lov att vara?
När är det man ska säga upp relationen/vänskapsrelationen?
Hur många chanser är en människa värd?
Borde det inte vara en chans, sedan får människan skylla sig själv?
När vet man att det har gått för långt?
Om man nu är alldeles för godtrogen hur gör man för att tagga ner på den biten?
Alla människor förtjänar väl en andra chans?