Poison

Alla gillar skvaller. Det bara är så. Vuxna som små, killar som tjejer. Sedan är det även skillnad på skvaller och skvaller. Skvaller kan vara en harmlös rolig sak att prata om. Det handlar ofta om att få vädra sina egna tankar eller åsikter om saker och ting, om vänner och om fiender. Om nyheter i bekantskapskretsen eller nyheter i den stora vida världen.

Skvaller kan även vara rent elakt jävla skitsnack. Alla har pratat skit om någon. Även om så bara en gång i livet. Skvaller för mig är på den lägsta nivån. När man snackar skit om en människa i ens närhet, oavsett om det är på jobbet eller i familjen eller i ens umgänge över huvud taget, och sen inte kan stå för det. Att kunna stå och titta en annan människa i ögonen medan man ler och är trevlig, men som man kanske dagligen går och spyr galla över bakom ryggen med folk. Folk som man drar med sig ner i skiten, med i skitsnacket.

Om man påstår sig vara en människa med många och starka åsikter som ser sanningen i vitögat och står upp för den man är och vad man tycker, så har man bedragit sig själv om man gör på det sättet. Låt inte någon annan ta skiten för att du vill verka bättre. Man kan aldrig övertyga mig om att man är en bra människa om man uppför sig som att man är på dagisnivå. För det är vad det är enligt mig.

Jag undrar vad det är som driver dessa människor. Hur kan man vara sann mot sig själv? Hur kan man trycka ner andra så långt ner i skorna bara för sitt eget behov av att ”vädra” sina åsikter? Känns det bättre? Vaknar man en dag och inser att man kanske inte är en så bra och duktig medborgare/vän/arbetskamrat som man trodde eller lever man i illusionen att man själv är så mycket bättre än andra? Eller tar man inte på skitsnack så hårt? Förstår man inte hur illa man kan göra andra människor med elaka ord bakom ryggen? Hur lång tid tar det innan man inser att man inte är bättre än en tvättäkta backstabber?

Tycka illa om någon kan man göra, men det är inte okej att vara falsk.

Alla gillar skvaller. Men det finns en gräns.

Gjort är gjort så är det bara, vilket är tråkigt. Det finns så många saker som man ångrar som man skulle vilja få ogjort. Tyvärr går det inte utan vi får fortsätta bita i det sura äpplet och låta livet gå vidare, det gör vi utan problem.

Ibland önskar jag att jag hade ett facit i min hand. Där jag kunde finna alla mina svar på mina frågor. Fast då hade väl det kallats för fusk? Ja, tankar är det som flyger fram och tillbaka i min skalle.

Ibland kan det komma dagar när man inte har något speciellt för sig. Nackdelen med det är att ens tankar kan sätta igång. Tankarna bara väller fram i skallen. Känslorna kan växla mellan glädje, kärlek, hat, sorg och alla andra känslor som finns inom en. Om det nu är negativa tankar som finns inom en är det lätt att irritation och ilska kan ta över. Det kan göra att nästa person man pratar med lyckas få spyan i ansiktet utan någon som helst anledning.

En sådan dag eller rättare sagt stund, har jag just nu.

             
Ge för att få. Ett typiskt beteende hos dig som utarbetat strategin att ge för att få är att du ständigt bekräftar andra människor för små och stora saker. Din förhoppning är att bli sedd genom att du ser andra. Att ge positiv bekräftelse för att skapa ett behov hos den andra personen att behöva ge tillbaka bekräftelsegåvan i någon form.

Utmaningen för dig som känner igen dig: Att villkorslöst ge bekräftelse till andra och dig själv. Att ge till andra utan baktankar och förhoppningar, tacka för det du får och öva dig på att stärkas av det.



Negativ. Att vara negativ och destruktiv är ytterligare en strategi för att få bekräftelse. Genom att nedvärdera sig själv och sina prestationer. Exempelvis, '"Titta vilka dåliga resultat jag fått", "Jag har så fula kläder på mig", etc. Den som har en strategi av att vara negativ lägger ut trådar för vad han eller hon vill bli bekräftad för. Människor runt omkring blir ansvariga för att ge bekräftelse i form av att säga emot dina negativa argument. "Dina resultat var visst jättebra." "Dina kläder är ju inte alls fula." Är det en person som själv använder sig av samma strategi kan diskussionen lätt sluta i en argumentation i stil med: "Nej, jag tycker att dina kläder är jättefina, men titta på mina, hur fula är inte de?" Och person A kontrar: "Om du tycker dina kläder är fula måste du ju tycka att mina kläder är helt bedrövliga." Kontentan är att det inte blir en stärkande konversation för någon av parterna.

Utmaningen för dig som känner igen dig: Öva dig på att uppvärdera ditt eget. Lägg ribban vid att lyfta dig till en nivå av att vara lika bra som alla andra. Lyft fram resultat, lyft fram detaljer och träna dig på att urskilja dina egna guldkorn. Första steget är att uppmärksamma dem för sig själv, andra är att uttala dem för sig själv och tredje steget är att berätta för andra. Ta andra till hjälp och berätta för andra vad du håller på att utmana dig till så att de kan stötta, hjälpa och påminna dig.



Presteraren. Presteraren använder strategin som ordet ger signaler om. Han eller hon presterar för att få uppskattning och bekräftelse. Mätbara resultat såsom betyg, lön, arbetsmängd och jämförelser med andra ger möjlighet att kunna värdera sig själv utifrån prestationerna. Hos dessa personer höjs ribban ständigt och rädslan för att inte få, inte kunna bekräfta sig med sina resultat växer fram. Dessa personer jämför sig med andra och jämförelsen är ett sätt att bekräfta sig själv.

Utmaningen för dig som känner igen dig: Bekräfta dig själv dagligen för den du är som person. Vilka personliga egenskaper är det som ständigt finns i dig och som är du, som ligger bakom de prestationer du utför? Vilken kraft är det som får dig att utföra och prestera? Lyft fram det och gör det tydligt för dig själv.



Destruktiv. Du som använder den destruktiva strategin för att få bekräftelse genom uppmärksamhet kan exempelvis skada dig själv och dras till sammanhang som är negativa. Ett exempel på bekräftelsetypen som denna person söker och får är: "Så synd att du slösar bort att du är så duktig på att måla och klipsk i skolan genom att skolka." Detta blir ett sätt att få sitt värde och sina förmågor bekräftade utifrån och även en strategi för att synas.

Utmaningen för dig som känner igen dig: Inse när det är den destruktiva driften att få bekräftelse som styr ditt beteende. Bli medveten för att kunna bekräfta dig själv för det du behöver, så att du kan låta bli att gå in i den destruktiva spiralen.



Skrytaren. Skrytaren ser fördelarna med att berätta vitt och brett om sig själv och sina egna framgångar för att få uppmärksamhet och uppskattning för dem. Om skrytaren berättar hur proffsig han eller hon är på att komma till avslut i affärer eller hur bra hans eller hennes golfsving har blivit så får skrytaren bekräftelse genom lyssnarens respons och intresse. Att skryta ödmjukt och med hjärtat i alla människors lika värde är ett fördelaktigt sätt att stärka sig själv och att få bekräftelse för de framgångar som är viktiga för en. När jag plockar fram det jag är stolt över är det lättare för andra människor att vara min stärkande fanclub mot mina mål. Eftersom vi alla har olika mål har vi olika saker som vi uppmärksammar och värderar.

Utmaningen för skrytaren är att hjälpa världen att tvätta bort den negativa stämpeln på att skryta och att göra det med hjärta och ödmjukhet inför sig själv och andra. Skrytaren är en bra inspirationskraft för att framhäva sig själv och sina positiva sidor. Tillåter du dig är sannolikheten större att även andra tillåter sig. Det är så mycket härligare med sammanhang som tillåter oss att tycka om oss själva, stå för att vi tycker att vi är bra och att vi ser våra framsteg och prestationer. Hjälp till och bygg en värld med fler forum för positivt, stärkande och inspirerande skryt.

 

Tillags. Tillagspersonligheten visar sig genom att personen aldrig lyssnar på sin egen vilja. Personen brukar ha svårt att uttrycka sin vilja och sina åsikter då det under så lång period varit centralt att leta reda på vad andra tycker, tänker och vill och agera utifrån de signalerna. För att få så mycket information som möjligt att agera utifrån blir dessa personer frågvisa och inkännande av signaler. Att andra verkar må bra av de beslut som tas är det som är bekräftelsen för tillagspersonligheten. De känner sig tillräckliga när de lyckas känna in och agera efter vad andra vill. De får problem när de är i ett sällskap där fler olika personer vill olika saker och de tvingas ta ställning. Det blir stora problem är två av dessa bekräftelsetyper ska mötas och båda parter väntar ut varandras slutgiltiga önskan. Att stå i mataffären och känna in vad den andra verkar vilja äta när även den andra personen, liksom man själv, har slutat känna efter vad han eller hon själv tycker och vill är inte lätt.

Utmaningen för dig som känner igen dig: Utmana dig själv till att känna efter och tänka ut vad du själv vill och önskar i olika situationer. Att du själv vet vad du önskar underlättar för att bli medveten om när du gör övertramp mot dig själv. Prova och se hur omvärlden reagerar när du uttrycker din mening och säger vad du vill, vad du tycker och hur du vill ha det. Du är viktigast i ditt eget liv. Respektera dig själv som du vill att andra ska respektera dig. 



Hemlighetsmakaren. Hemlighetsmakaren är den som söker bekräftelse genom att vara så hemlig med alla sina framsteg och utvecklingspunkter som möjligt. Genom att hålla undan saker blir andra människors stora förvåning en glädjande och kickande kraft som är bekräftelsen. Att vara hemlig med framstegen kan vara orsakat av en rädsla att verka skrytsam eller en rädsla för att andra inte ska tycka att det är någon stor grej. Att själv hålla nere storheten av prestationer gör att andra i större mån framhäver prestationerna om de märker dem. Hemlighetsmakarna kan avslöja lite av sin prestation och på alla sätt försöka få personen att hålla tyst om prestationen. I det blir det mer uppmärksamhet vid att personen har fått ett stipendium eller ett erbjudande om utlandsjobb om han eller hon inte vill stå för det att tala om det.

Utmaningen för dessa personer är att våga stå för sina framgångar. Att står för och fira sina framgångar gör att man visar sig själv att de är värdefulla, viktiga och riktiga. Nästa nivå är att våga visa sig själv den stolthet över någon man har, gjort eller är även inför andra.



Självbekräftaren. Självbekräftaren kan bekräfta sig själv. Han eller hon ser sina prestationer och ser sig själv för den han hon är som person. Han eller hon kan ge sig själv en klapp på axeln, hyllning och ett positivt värderande. Självbekräftaren behöver inte vitt och brett framhäva sin bekärftasle till sig själv inför andra så denna strategi blir relativt osynlig för andra människor. Självbekräftaren värderar sig själv, firar sig själv och har positiva tankar om sig själv och sitt eget agerande.

Utmaningen för dig som känner igen dig: Fortsätt att bekräfta dig själv i bakslag och under dåliga dagar. Det är under dagar då vi känner oss låga som vi kan halka ifrån goda rutiner som exempelvis att bekräfta oss själva.



Nertryckaren. Nedtryckaren lever efter värde bilden att jag inte är sämre än någon annan om jag gör de andra lika dålig eller sämre än jag själv. Att få andra att känna sig sämre, att minimera andras värde i sina egna tankar påverkar också värdet av sig själv. Istället för att stärka sig själv försvagar dessa personer bilden av och försöker försvaga andra personer ner till sin egen nivå.

Utmaningen för dig som känner igen dig: I varje tillfälle du känner behov av att trycka ner någon annan för att känna dig bättre själv, känn efter vad du behöver stärkas för och öva dig på att stärka dig själv för just det du behöver. Öva också på att stärka den andra personen för något. Den som ger av positivitet till andra får samma sak tillbaka förr eller senare. Du som nedtryckare för en tuff värld att känna dig tillräcklig i.

Alla strategier har vid något tillfälle varit fördelaktig och gett dig fördelar vid det unika tillfället. Att du fått fördel av ett visst beteende har gjort att du har fortsatt i samma bekräftelse spår för att få mer av den positiva behagliga känslan av att vara bekräftad. Vi är sällan en renodlad bekräftelsetyp utan en kombination med genomgående drag från de olika personligheterna. 

I knew an angel from above,
An angel from above,
I wish he's just couldn't get enough,

The angel from above,
Were flying hand in hand,
You are from heaven sent,
The angel from above,
An angel from above.

Angel, angel, my angel from above.
Ooh angel, angel from above.

När det händer saker och ting så går livet vidare varken sig man vill eller ej, och det är ju faktiskt riktigt bra. Fast varför är det så?

Tänk dig att du går in köket och ser att det finns kaffe kvar. Du häller upp en kopp och sedan dricker du ur det och märker
att kaffet är kallt. Du blir äcklad och spottar ut det men ditt liv går vidare.

Det är lika dant om man förväntar sig något och det inte blir som man har tänkt sig så går livet vidare då också.

Hon, han, det och vi anser jag som neutrala ord. Ord som kan vem som helst.  Använder man det för att man skäms över personen/personerna?

Det är väldigt lätt som människa att få för sig att en annan människa är bra.
När en människa har bevisat motsatsen är det väldigt lätt att man fortfarande står kvar vid personens sida för att se om det bara var något tillfälligt. Senar upptäcker man en annan sida av människan och dum som man är inbillar man sig att det är en sida som inte kommer att upprepas från personen igen. Klart vill man inte bygga på en ny bild av människan som man inte hade från början.

Människan gör flera tabbar. Dum som man är förlåter man. Återigen tror man att de bara var något tillfälligt och inbillar sig att människan förtjänar ytterligare en chans för att bevisa att den är bra, man vill ju att den första bilden som man bildade ska stämma, inte den nya.

Det har hunnit gå ett tag utnyttjar människan den andras godtrohet. Människan tror att det är okej att uppföra sig så som den själv vill och tar för givet att man ska stå kvar vid dens sida om och om igen. Tillslut ger man upp.

Ska man sluta med att vara godtrogen eller finns det en gräns till hur godtrogen man få lov att vara?
När är det man ska säga upp relationen/vänskapsrelationen?
Hur många chanser är en människa värd?
Borde det inte vara en chans, sedan får människan skylla sig själv?
När vet man att det har gått för långt?
Om man nu är alldeles för godtrogen hur gör man för att tagga ner på den biten?
Alla människor förtjänar väl en andra chans?