Poison

Utsidan är inte allt, aboslut inte. När insidan har lyckats charma mig då blir det yttre till det finare oavsett hur personen ser ut. Det jag bryr mig om är att personen ska visa kärlek till mig. Är personen nonchalant mot mig förvandlas det fina till det sämre. Personen blir bara fulare och jag äcklas tillslut av honom.

Han dök bara upp och tog emot mig med öppna armar. Värme, trygghet och närhet fick han mig att känna. Jag stortrivdes att få vara med honom. Även att avståndet fanns kunde jag ändå få höra hans röst och trösta mig på det. Det verkade som han trivdes att få vara med mig. Öppet visade jag vad jag ville.

Han gav mig löften och bröt de, han lämnade mig även ensam utan anledning med flera frågor utan svar. Ledsen som jag blev förstod jag själv inte att det är han som ska vara ledsen. Det är han som missar något inte jag. 
Han berättade sin syn på otrohet och jag min. Det han berättade gick han emot och det visar var det egentligen var för en människa. En människa som jag inte vill ha in på mitt liv.

Efter att spenderat en helg efter allt galenskap har jag insett tydligt att jag inte vill vara med denna person. Allt fint som jag såg hos honom har blivit förstört. Jag ser inte längre något positivt hos honom. Skenet har bedragit mig. Det är tråkigt att han förvandlades från att vara en glädje spridare till att vara en omogen 14 åring som just insett vad tjejer är för varelser. Det känns ändå bra att skenet bedrog mig så här tidigt innan jag hann bygga upp något större. Nu är jag bara äcklad av personen.

Ingenting var bra. Utsidan, insidan och framförallt var sexet inte bra. Ingenting kändes inte ens när jag bad honom att ta i. Han kunde heller inte hålla sig i mer än en minut. Efter drygt en minut var det blött och jag hade inte ens blivit uppvärmd. Man trodde att övning skulle ge färdighet men i detta fall var det fel.

Han är inte värd mig, jag är värd någon mycket bättre. Eller vad säger ni andra som läser det här och känner mig?