Poison

Allt var på topp och vi trivdes ihop. Våran kemi stämde till hundra. Ingen utav oss hade upplevt den känslan på väldigt länge.

En morgon vaknade vi upp och jag kände direkt att något var fel. Personen säger att den inte är van att vakna upp med någon annan. Det säger han nu när vi redan hade varit med varandra i dagar. Vi sätter oss ihop och pratar igenom om hur vi båda ville ha det. Under att den onda stämningen pågick kände jag att jag bara ville åka därifrån. Fly från hela situationen. Efter att jag berättade hur jag kände och att ville åka ifrån honom blev han ledsen och vi båda försökte hjälpas åt att lösa upp den tråkiga stämningen. Vi båda kom överrens och den onda stämningen försvann tillslut. Samma dag som detta hände säger han till mig att han ångrar att han drog upp allt för nu kändes allt bra igen och att samtalet var nu onödigt.

Det blev tillslut dags för mig att åka hem för att tillbringa tid med min familj som jag hade lovat de. Jag ringde när jag hade kommit hem och kände redan onda aningar om att inom några dagar kommer allt gå åt skogen mellan oss, fast jag hade hoppet om det goda. Även fast jag visste hur allt låg till ville jag så gärna ringa honom och visa att jag uppskattade honom. Jag blev ett jobbigt objekt för honom. Han blev irriterad och jag blev ledsen. Tiden sprang iväg och han förvandlades till en annan person. En iskall människa som ändå skulle föreställa min vän och höra av sig.

I slutändan hörde jag av mig allt mindre och mindre. När jag väl ringde kände jag ett slag mot min mage. En stor rädsla. Jag ville inte ringa men kände mig ändå tvungen. Det var ett glatt Hej när han svarade och när han fick höra att det var jag blev tonen genast kall mot mig. Med mina egna tankar förstod jag att han inte ville prata med mig. Var det bara för stunden eller ville han aldrig mer prata med mig?

Sist vi pratade riktigt odentligt i telefonen sa han att vi skulle fortsätta vara vänner. Det har gått över en månad och jag har inte hört ett ljud från honom om inte jag själv har ringt honom. Det gilltas inte eftersom det inte kommer ifrån honom. Är tystnaden en vänskap för honom? Klart, man behöver inte prata varje dag via nätet, msn eller vad man nu allt kan komma på. Det vet jag om, men man kan väl efter ett tag skicka iväg ett litet mess där det står "Hej! Hoppas allt är bra dig." Något tecken som visar att den bryr sig om en.

Om denna tystnaden ska fortsätta kommer jag gå runt med en stor mängd frågor inom mig och en stor saknad. Jag vrider på mig. Hur ska jag göra?

Han var så snäll mot mig och fick mig känna en otrolig värme. Det har gått felsteg och nu känner jag bara kylan och en stor saknad för en vän.

Vännen är nu borta och jag saknar honom.