Så kom min navelpiercing till
Under nyårsafton 2001 frågade min mor mig vad jag önskar mig när jag fyller tretton. Jag svarade henne med en oskyldig blick att jag önskade mig hål i naveln. Min mor svarade "Okej, då vet jag." med ett leendepå läpparna. Lyckan spred sig fort genom min kropp och jag trodde inte alls att det var det svaret jag skulle få eftersom jag visste att det var 15 års gräns på att pierca naveln och att man hade hört att det lätt kunde bli infekterat.
Några dagar gick på år 2001 och den 10:e Januari började närma sig som var min 13 års dag. Jag berättade stolt för mina vänner vad jag skulle få göra på min födelsedag. En utav mina vänner berättade för sin mamma vad jag skulle få göra och berättade att hon med ville ta hål i naveln. Hennes mamma gick i taket och pratade med min mamma. Hon berättade hur riskabelt och farligt det var. Min mamma blev självklart förtrollad utav vad min väns mamma sa och talade om för mig att jag inte längre fick ta hål i naveln. Jag blev ledsen och lyckades övertala henne. Hon talade åt mig att det var okej för mig men att jag själv fick spara pengar till hål i naveln och att jag skulle få göra det på egen risk om naveln skulle bli infekterad.
Vi ringde och bokade tid för att jag äntligen skulle få pierca naveln. Först var det inga problem när vi ringde. Det enda de ville var att min mor skulle vara med då jag piercade mig. Några dagar senare ringde de och sa att jag var för liten för att få pierca mig. Självklart blev jag väldigt ledsen och min mamma försökte trösta mig. Samma dag ringer de igen och berättar att de har kommit fram till att från den 1 Juni 2001 är det 15 års gräns. Då ska måste man ha med sin mamma och då ska hon skriva under på ett papper för deras säkerhet.
Den 17:e Maj 2001 piercade jag naveln och min mamma hängde med mig in i rummet. Hon var mer nervös än vad jag var.
Jag har aldrig haft någon infektion eller haft några problem med min navel och jag ångrar inte alls att jag tog det vid tretton års ålder.
