Poison

Förra veckan följde jag Billy till hans jobb. Medans han höll på att jobba satt jag och åt hamburgare och spelade mobilspel. Jag blir avbruten med ett SMS från min mor. Där stod det att min katt skulle avlivas senare på kvällen. Hon hade spytt blod och hennes avföring var av blod med. Hon hade även gått och gömt sig. Ledsen som jag blev åkte jag hem för att kunna få umgås med den lilla tid som fanns kvar. Tiden sprang ifrån oss och det blev dags att åka till Blå Stjärnan. En mycket tråkig och hemsk stund för oss.

Fjorton fina år blev hon. En riktigt liten myskatt var hon. Det är tomt utan henne.

Igår fyllde jag 21 år. Det var en helt totalt underbar dag. Min födelsedag började med att jag umgicks med familjen. God middag, mysig stämning och roligt. Efter att spenderat tid med familjen började det droppa in folk till mig för att fira mig. Det kom mer folk än förväntat och även personen som man inte alls trodde skulle komma. En positiv överraskning. Allt gick verkligen prima. Alla kom riktigt bra ihop och det var hela tiden underhållning. Tiden rullade iväg och det var dags att skicka ut folket för det började bli dags att dra till krogen. Folket ville inte gå men jag lyckades få iväg de sen.

Under tiden på krogen träffade jag mängder med folk och hade hur trevligt som helst. Tiden sprang iväg från mig och mina vänner, men vi njöt så länge det gick. När krogen hade stängt var man full och galen. Jag sjung allsång på stan och var hel vild. Men fy vad skoj jag hade.

Det började även dra sig mot hemgång men några vänner som skulle underhålla en under natten. Innan man kom in i lägenheten pratade jag i telen med Jocke. Samtalet började fint men gled mot lite små tjaffs, tur var så slutade samtalet riktigt bra. När det samtalet var slut kom man in till sina vänner och umgicks med de. Jag kom inte i säng innan klockan sex, men det var värt!

Tack för en underbar kväll och tack alla som har grattat mig!

För ca ett årsen lärde jag känna en vän. En vän vid namn Peter London. Vi kom bra överens och vi fixade så att jag fick komma hem till honom och bo hos honom över några dagar. Där fick jag träffa några utav hans vänner och hans tre rumskompisar Anton, Rikki och Martin. Alla var hur sköna som helst men jag fastnade lite extra för Martin. ( som en vän ) Han gav en positiv utstrålning och han hade en skön humor. Det blev ett par goda skratt där.
 
Efter jag åkt ifrån Peter och gänget har jag inte hört något ifrån någon utav hans rumskompisar.
För några dagarsen var det en rätt trisst natt. Jag hade inget bättre för mig än att logga in på Helgon. När jag hade vart inne ett tag ser jag att jag har fått ett mejl från någon snubbe som bad mig kolla in hans sida som innehöll skämt. Det verkade jobbigt så jag loggade bara ut. Dagen efter tänkte jag att man kanske skulle kolla in hans sida ändå och spana in galleriet. Det gjorde jag och då kände jag igen honom. Blev lite glad inombords och skrev tillbaka till honom och frågade om han kom ihåg mig. Med många om och men tror jag att han kom ihåg mig. ( nu gör han det ) Vi bytte MSN och chattade länge med varandra. Väldigt trevligt och han är väldigt trevlig.
Kul att någon kom tillbaks. Nu får vi hoppas på att han stannar längre denna gång.

Kan ett ansikte förutspå framtiden? Under några dagar har jag fått höra att jag inte är mig själv. Jag frågar vad det är som gör att jag ser ut som mig själv. De svarar att mina ögon ser ledsna ut och att jag inte är lika glad som vanligt. Då mådde jag faktiskt helt okej.

Under en natt slog allt om till en mardröm igen. Dagen efter känner jag hur all panik har samlats inom mig. Jag försöker öppna mig för mina vänner men det är något som säger stopp. Det enda jag får fram är en tystnad som innehåller suckar eller så kommer det fram sprutande tårar från mina ögon. Allt svartnar, kroppen skakar och får inte fram det jag bär på. Det finns en rädsla inom mig. En rädsla som är rädd att folk ska trycka ner mig och säga att jag får skylla mig själv eftersom det har hänt så många gånger. Detta har inte jag valt och inte trodde jag att en sådan här sak skulle hända när man är på väg in till ett kök.

Igår fick jag ett mess via msn.

Kompisen: Jenny! Berätta vad som hände igår. Jag märker att det är något eftersom du bara sprang ifrån festen.

Jag: Nej, men det är inget.

Kompisen: Sluta, jag märker att det är något eftersom du inte ens hann att säga hej då till oss.

Jag: Mmm....

Kompisen: Var de äckliga mot dig? De var de mot oss med. 

Hon berättade och jag berättade. Som sagt har jag ingen ork att dra upp det. Jag är inte säker på att jag någonsin kommer orka dra upp det. Jag är nästan säker att jag kommer förtränga detta djupt och svårt att minnas det som har hänt.

De få som vet en del som har hänt frågar mig varför jag inte går till polisen. Jag svarar att det är meningslöst. Det finns inga vittnen eller bevis på vad som har hänt. Förra gången fanns det tillräckligt med bevis men de gjorde ingenting, så varför skulle de kunna gå denna gången?

Finns det någon som kan dra ut mig från denna stad? Jag ber på mina bara knän!

Utsidan är inte allt, aboslut inte. När insidan har lyckats charma mig då blir det yttre till det finare oavsett hur personen ser ut. Det jag bryr mig om är att personen ska visa kärlek till mig. Är personen nonchalant mot mig förvandlas det fina till det sämre. Personen blir bara fulare och jag äcklas tillslut av honom.

Han dök bara upp och tog emot mig med öppna armar. Värme, trygghet och närhet fick han mig att känna. Jag stortrivdes att få vara med honom. Även att avståndet fanns kunde jag ändå få höra hans röst och trösta mig på det. Det verkade som han trivdes att få vara med mig. Öppet visade jag vad jag ville.

Han gav mig löften och bröt de, han lämnade mig även ensam utan anledning med flera frågor utan svar. Ledsen som jag blev förstod jag själv inte att det är han som ska vara ledsen. Det är han som missar något inte jag. 
Han berättade sin syn på otrohet och jag min. Det han berättade gick han emot och det visar var det egentligen var för en människa. En människa som jag inte vill ha in på mitt liv.

Efter att spenderat en helg efter allt galenskap har jag insett tydligt att jag inte vill vara med denna person. Allt fint som jag såg hos honom har blivit förstört. Jag ser inte längre något positivt hos honom. Skenet har bedragit mig. Det är tråkigt att han förvandlades från att vara en glädje spridare till att vara en omogen 14 åring som just insett vad tjejer är för varelser. Det känns ändå bra att skenet bedrog mig så här tidigt innan jag hann bygga upp något större. Nu är jag bara äcklad av personen.

Ingenting var bra. Utsidan, insidan och framförallt var sexet inte bra. Ingenting kändes inte ens när jag bad honom att ta i. Han kunde heller inte hålla sig i mer än en minut. Efter drygt en minut var det blött och jag hade inte ens blivit uppvärmd. Man trodde att övning skulle ge färdighet men i detta fall var det fel.

Han är inte värd mig, jag är värd någon mycket bättre. Eller vad säger ni andra som läser det här och känner mig?

I fredags var det dansuppvisning. Vi hade vitt kropps puder på oss i ansiktet vilket nästan ser ut som mjöl. Det blev en lyckad kväll men ändå några felsteg när vi uppträdde. Lina som är längst till höger av bilden sa att hon kommer säkert göra fel någonstans i slutet av dansen. Hon upprepade en grej två gånger på raken vilket vi inte skulle göra. Jag står bakom henne under uppträdandet och ser detta. Jag brister av ett stort gapflabb och kan verkligen inte sluta. Varför jag brast i skratt var inte bara för att hon gjorde fel, utan för att hon trodde att hon skulle göra det felet.

En annan grej som hände var med Katarina. (som inte är med på bilden) Hennes silver trasa som vi hade när vi dansade fastnade i hennes byxa. Hon fick inte upp när hon skulle. Detta såg inte jag tyvärr, fast det var väl lika bra annars hade jag väl skrattat ihjäl mig igen.

Som sagt, det blev ändå lyckat.

För över en månad sen laddade jag på mitt kontant kort via nätet. Det drogs pengar från kortet men det kom aldrig in några pengar till min mobil. Irriterad som jag blir ringer jag upp Tre och pratar med de. "Vi ser att du har betalat och vi ska se till så att du får dina pengar till mobilen".

Det går ett dygn och inte har jag fått pengar, så jag ringer upp de igen. "Det har blivit något fel, du kommer få tillbaka dina pengar på kortet inom två-tre bankdagar" Okej?

Nu har det gått över en månad och jag är pank på mobilen. Jag är verkligen i behov av mina 150 kr som jag betalade för. Jag prövar återigen att ringa Tre och försöker få tillbaka de pengar som de är skyldiga mig. Den tröga lilla tomten på andra sidan luren säger åt mig att jag ska fortsätta vänta. Tydligen ska jag bara få vänta en vecka till trodde han. Jag envisades med att de kunde bara överföra pengar med en gång eftersom de ser att jag har betalat. Nej nej, det går ej. Irriterad som jag blir skäller jag nästan ut honom och säger; "Om jag hade vart skyldig er pengar då hade ni minnsan sett till så att ni fått era pengar fort som fan."

Jag blir totalt galen på detta. Vi får väl se om jag får mina kära pengar någon gång vilket jag inte tror.